Två pedagogiska perspektiv som inspirerar mig
Två pedagogiska inriktningar som ligger mig särskilt varmt om hjärtat är Montessori och Reggio Emilia. Båda sätter barnet i centrum – men de gör det på lite olika sätt.
Montessori – självständighet och inre drivkraft
Montessoripedagogiken grundades av Maria Montessori och bygger på en stark tilltro till barnets egen förmåga och vilja att lära. En av grundpelarna är självständighet – “hjälp mig att göra det själv” är ett välkänt motto.
Miljön har en central roll. Den ska vara noggrant förberedd, strukturerad och anpassad efter barnets utvecklingsnivå. Materialet är konkret och självrättande, vilket gör att barnet kan arbeta självständigt och utveckla koncentration, ansvar och inre motivation.
Lärarens (eller den vuxnes) roll är att observera, vägleda och finnas nära – men inte styra i onödan. Barnet ses som kompetent och kapabelt att ta ansvar för sitt eget lärande, i sin egen takt.
Reggio Emilia – relationer och de hundra språken
Reggio Emilia-pedagogiken växte fram i den italienska staden med samma namn efter andra världskriget. Här är relationer, demokrati och barns uttrycksformer centrala delar.
En av de mest kända tankarna är idén om “barnets hundra språk” – att barn uttrycker sig och lär genom lek, skapande, rörelse, samtal, konstruktion, fantasi och mycket mer. Kreativitet och utforskande står i fokus, ofta i projekt som växer fram ur barnens egna frågor och intressen.
Miljön kallas ibland för “den tredje pedagogen”. Den ska vara inbjudande, estetisk och föränderlig – en plats som uppmuntrar samarbete, dialog och gemensamt utforskande.
Den vuxne är medforskare snarare än instruktör. Dokumentation används aktivt för att synliggöra barnens tankar och processer.
Likheter och skillnader
Båda pedagogikerna delar en stark barnsyn: barnet är kompetent, nyfiket och fullt av potential. De betonar respekt, självständighet och vikten av en genomtänkt miljö. I båda perspektiven har den vuxne en viktig, men lyhörd roll.
Skillnaderna ligger främst i struktur och arbetssätt. Montessori är mer tydligt strukturerad med särskilt framtaget material och individuellt arbete som grund. Reggio Emilia är mer projektinriktad, flexibel och relationellt orienterad, med stort fokus på samarbete och skapande processer.
Där Montessori ofta betonar individuell koncentration och självständigt arbete, lyfter Reggio Emilia fram dialog, gruppdynamik och gemensamt meningsskapande.
För mig
För mig handlar det inte om att välja det ena eller det andra, utan om att inspireras av båda. En etikett kan också göra att man blir fast och enkelspårig, vilket jag inte tror är bra. Jag brinner för att skapa en vardag där barnen får växa i självständighet – men också i gemenskap. Där struktur och frihet får mötas. Där miljön bjuder in till både lugn koncentration och kreativt kaos.
I grunden påminner båda perspektiven mig om något viktigt: att lita på barnet. Och att våga vara en närvarande, lyhörd vuxen som växer tillsammans med dem.
