Fru Sandins

Om du kämpar med vikten så är det här inget inlägg för dig ❤️

Nu är det lite drygt 5 veckor sedan jag födde barn nummer tre. Trots att vi lever i en värld där kroppsideal förändras och normer bryts allt mer så råder fortfarande en stor vikthets kring just nyblivna mammor. Man förväntas studsa tillbaka till sin ursprungliga vikt redan när huvudet tittar ut i princip. Och vi alla vet ju att det inte är så det funkar vid det här laget.

Graviditeter är så otroligt olika. Kroppar är olika. Naturligtvis kommer därför också återhämtningen efter det stora jobb för kroppen som en graviditet innebär att se olika ut.

För lite backstory:

Jag har lidit av ätstörningar i över 10 års tid. Vikt och mat har varit känslomässigt laddat under så fruktansvärt lång tid och jag kommer fortfarande ihåg hur jag som 13-14 åring stod i mitt flickrum med en önskan om att jag kunde klippa bort allt överblivet ”fett”. Idag får jag ångest av att se bilder på mig själv från den tiden. Jag ser ut som en bratz-docka. Det är bara ett stort huvud liksom.

Under en lång tid kunde jag inte ens ha en våg i min absoluta närhet. Det triggade mig enormt och jag började stressa över de där jädra siffrorna igen.

Idag är jag enligt min egen bedömning fullt frisk, trots att jag aldrig sökt hjälp för min ätstörning. Det beror på två saker.

För det första, att jag har en man som älskar mig för den jag är på insidan i första hand, utsidan är bara en bonus och mindre viktig. Inte mindre viktigt på ett negativt sätt utan mer att insidan är det som kommer bestå över tid. Kroppen förändras genom livet och det är helt okej. Nu gör han ändå alltid vågen oavsett vad jag har för kläder eller inte…och det hjälper såklart också! Själv skulle jag påstå att det är den främsta orsaken att gamla vanor inte längre triggas av egentligen någonting. Inte vad jag själv kunnat märka i alla fall.

Men för det andra så har jag väldigt svårt att vara sådär fruktansvärt arg på en kropp som fött fram tre friska, livliga och underbara barn. En kropp som klarar det förtjänar att hyllas, och det ska jag göra nu!

Att prata om vikten är helt ovesäntligt eftersom inlägget då liksom tappar sin mening litegrann, men jag behöver ändå förklara lite.

Jag har inte gått upp speciellt mycket i någon av mina graviditeter. Nu är jag nästan tillbaka där jag började innan. Men det jag vill visa med de här bilderna är att det spelar ingen roll, kroppen förändras ändå.

Magen råkar vara där det syns bäst på mig och därför är den med på bild. Och det har också varit min störsa osäkerhet under sjukdomstiden också, passande nog.

Varje gång jag klär av mig nu så tänker jag på de tre små liven som legat och grott där inne. Deras första sparkar, alla gånger vi förväntansfullt lyssnat på hjärtljuden. Allt finns där fortfarande. Min kropp bär minnet av deras resor fortfarande. Och vet ni vad? Magen är både bekväm för dem att vila huvudet på, och fungerar som extra stöd när man ska bära någon av dem!

För att inte tala om tigerränderna de gett mig, det är min personliga favorit! 🐅

Jag gör absolut ingenting för att kroppen ska ”återhämta sig snabbt” eller ”bounce back” som man också säger ibland. Jag lever på god mat (helst nattetid när alla andra sover så jag får gotta mig ifred) med massor av kolhydrater och jag går bara korta promenader eftersom vi har hund men det är kallt och halt. Bättre tider kommer.

Och det är helt okej! Jag kommer bära bikini i sommar med stolthet. Jag behöver inte välja kläder utifrån att något på min kropp ska döljas. Tvärt om! Den här kroppen förtjänar all hyllning den kan få.

Och det är ganska spännande tycker jag, att man pratar om vikten hit och dit. Men det spelar ju faktiskt ingen större roll, ellerhur? Kroppen förändras ju oavsett om du går upp mycket eller lite, och oavsett hur ”snabbt” du ”återhämtar dig”.

Förändring är inte farligt, det är en del av resan genom livet. Att inte förändras, såväl fysiskt som psykiskt vore ganska märkligt med tanke på hur länge vi lever. Så hylla förändring, den är en del av vägen framåt!