Oj oj oj, var ska jag ens börja det här inlägget? Jag vet inte, haha!
3 veckor har gått och vi lär oss fortfarande hur vi ska vara tillsammans. Men livet med tre barn måste jag säga går bra ändå.
Den största omställningen måste man nog säga är från 0 till 1 barn. Från 1 till 2 är också en stor omställning. Men 2 till 3 tycker jag har varit en smidig omställning.
Förmodligen för att barnen är så snälla med mig. Stora tjejerna är lika måna om lillebror som vi föräldrar. De hjälper till med allt de får och de kan inte vänta tills han blir stor nog att också börja leka med dem. Viktigt att nämna tycker jag är att jag inte förväntar mig att de ska hjälpa till, det är helt och hållet upp till dem om de vill eller inte. Men de har också förhållandevis mycket tålamod med att det tar tid med lillebror, mata och byta blöja osv., med tanke på att de fortfarande är ganska små själva.
Nu har jag ju turen att ha pappan hemma, vilket gör att vi ändå kan åka och handla allihopa osv. Men man känner sig lite som familjen annorlunda när man kliver in med två kundvagnar – en för alla barn och en för matvaror. “Men varför åker ni båda två då? Varför inte bara dela upp sig så att en handlar och en är hemma med barnen?” Att handla är en aktivitet, i brist på lekparkshäng och andra roliga aktiviteter så får man ta vad som erbjuds haha.
Jag har provat att ge mig iväg med barnen själv, till dansskolan. Det funkar, men det tar lite längre tid än jag är van vid så det får man räkna med. Men det är ju givet att det gör.
I övrigt är allt som vanligt, lägenheten är fylld med leksaker som ligger huller om buller i alla rum. Någon har ritat på min ena lerkruka i vardagsrummet och en morgon hittade jag en halväten köttbulle på en fönsterbräda. Det är inget ovanligt här hemma, krukan blev mycket finare med lite färg ändå och en halväten köttbulle vet man aldrig när man har nytta av så det blev ju jättebra.
Vi knallar på med andra ord, inte mycket har ändrats. Planen var att vi skulle tillbaka till förskolan nästa vecka, men där går det magsjuka just nu. Då håller vi oss hemma. Men så småningom ska vi in i de rutinerna igen och det tror jag blir bra. Barnen saknar sina kompisar framförallt, och under tiden de är på förskolan kan jag passa på att tvätta och göra annat tråkigt. Det kommer bli bra.
Lämna en kommentar